Kultur

OM FRANSK MUSIK

Jag tror att de allra flesta känner till Edith Piaf och kan tona in med NOOOON RIEN DE RIEEEN, när Je ne regrette rien spelas. Men under min tid i Frankrike har jag upptäckt ännu fler artister och låtar. Jag tänkte därför i detta inlägg dela med mig av några av dem.

IAM

Julien lyssnar en hel del på fransk, old school hiphop (sexigt jag vet. Men nu var det inte det vi skulle prata om. Skärp er för fan!!!). IAM är i alla fall en hiphopgrupp från Marseille och de räknas som pionjärer inom musikgenren i landet. 1993 släppte IAM låten Je danse le MIA. Lyssna på låten, lär er dansen och impa brallorna av fransmännen när ni sätter på den på nästa fest.

Angèle

Hösten 2017 var det äntligen dags för mansgrisar världen över att skämmas, så även i Frankrike. #metoo benämndes här nere #balancetonporc vilket betyder ungefär ”peka ut svinet”. 2019 släppte sångerskan Angèle låten Balance ton quoi som refererar till den feministiska rörelsen. Lyssna och njut! 

Jean-Jacques Goldman

Frankrikes Bruce Springsteen, skulle jag säga. En vanlig snubbe som lever lite i skymundan och som sjunger om vanliga människors drömmar och problem. On ira handlar om ett par som inte vill vara fångar i vardagstristessen längre, utan lämnar allt för att tillsammans leta lyckan ute i världen. 

Zebda

Musikkollektiv från TOULOUSE! Deras stil influeras av allt ifrån rock till reggae och hiphop. Coola, talangfulla och politiskt ligger de långt åt vänster (annars finns det ju supermånga coola högerband också.............hahahahahah). I Tomber la chemise sjunger de om att växa upp i betongkvarter och 1999 var det landets sommarplåga. 

Françoise Hardy

Sångerska, låtskrivare och artist. En av Frankrikes mest populära under 60-talet. Jag kände igen en hel del låtar sen innan flytten ner hit, men har sedan dess upptäckt ännu mer. L’amitié, Tous les garçons et les filles och Comment te dire adieu är favoriter! 

Tryo

Reggae/vissångare. L’hymne de nos campagnes är en försvarslåt till naturen, miljön, landsbygden. 

Édith Piaf

Jag gör icke ett inlägg om fransk musik utan att nämna Piaf (2 gånger). Och som jag sa känner väl alla människor till Je ne regrette rien, men det finns så mycket mer att upptäcka. Först och främst så måste ni se filmen om hennes liv med LYSANDE Marion Cotillard i huvudrollen. Därefter lyssnar ni på hennes låtar och ser till att få texterna översatta. Varje låt är en berättelse och i varje ton vibrerar all tänkbar sorg och lycka Piaf själv har genomlevt. Jag vågar påstå att ingen annan sjunger om kärlek så kraftfullt som hon. L’hymne à l’amour är och förblir tidernas bästa kärlekslåt, skriven till mannen i hennes liv; Marcel Cerdan. 

Sirima

1987 släpptes låten Là-bas, en duett som ovan redan nämnda Jean-Jacques Goldman spelade in med en kvinna som dessförinnan brukade sjunga i Paris tunnelbana; Sirima. Kort därefter mördades hon, 25 år gammal. Hennes pojkvän klarade inte av att stå i hennes skugga när hon blev framgångsrik och han högg henne till döds. Så ofantligt jävla vidrigt och onödigt. Allt jag egentligen vill säga om ämnet känns futtigt i sammanhanget. Jag är som så många andra otroligt frustrerad över att vi inte verkar komma någonstans. Män fortsätter att mörda kvinnor de säger sig älska. Sirima fanns och nu finns hon inte mer. Vad jag vet hann hon inte ens uppträda låten live. Därför, vid varje konsert är det publiken som sjunger hennes verser. Som sista låt tycker jag att vi lyssnar på hyllningen till henne, och hoppas att mäns sårade egon någon gång för alltid går i graven, innan fler liv förstörs.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *